Grekisk matlagning, kortfattat
Ett grekiskt bord i gamla stan
Kalliopi Mavromati — Jag växte upp i Plaka, i ett hus strax nedanför stigen upp till Akropolis, och nu skriver jag om Atens tavernor för ett litet matnyhetsbrev. När vänner kommer på besök är det den här typen av kurs jag tipsar dem om, så jag skriver ner hur den utvecklas, från första introduktionen till sista tallriken.
Tre ingredienser, sedan allt annat
Den grekiska matlagningen vilar på vete, olivolja och vin, och den lutar sig mot grönsaker, ost, örter, citronsaft, oliver och yoghurt. Filodeg, honung och nötter går genom desserterna. En klass i Aten är en kort väg in i allt detta.
En paj med ett namn du kan läsa
Spanakopita förenar de grekiska orden för spenat, spanaki, och paj, pita. Den traditionella fyllningen är hackad spenat med fetaost, lök eller salladslök och ägg, kryddad med örter som dill, mynta och persilja, och inlindad i filodeg.
Dippen som står vid sidan av allt
Tzatziki är en kall dipp av saltad avrunnen yoghurt med gurka, vitlök, olivolja och örter, serverad som förrätt eller tillbehör. I östra Medelhavet kallas en spridning av smårätter som denna för meze, och en meze kan utgöra en måltid i sig.
En loppmarknad för en matlagningskurs
Monastiraki är en loppmarknadsstadsdel i Atens gamla stad, uppkallad efter Pantanassa-kyrkan på dess torg. Takkursen möts några steg från torget, i Psirri.